Jag lånade mammas kille!
Mina föräldrar skildes när jag var 15 år gammal och jag tyckte inte det var någon större förlust. Pappa var nästan aldrig hemma och när han var det bråkade han och mamma nästan jämt. När dom sen började prata om skilsmässa kändes det mest som en lättnad.
När jag var 18 träffade jag Benny och förlovade mig med honom. Han var snygg och trevlig och vi trivdes bra tillsammans. Att han sen var en klump i sängen betydde inte så mycket då. Det skulle nog bli bättre, trodde jag.
Första gången vi skulle klä av oss och gå i säng, sprutade han över mig innan han hunnit in. Sen blev genomsnittstiden ungefär två minuter, men jag hade inget att jämföra med och trodde det var så.
Jag bodde fortfarande hemma hos mamma, som började komma över skilsmässan från pappa. Och plötsligt en dag berättade hon att hon hade träffat en kille som skulle flytta hem till oss. Jag blev så klart glad för mammas skull, eftersom hon nog varit ganska ensam.
Så kom Björn in i vår familj. Han var i 40-årsåldern, som mamma och underbar, såg bra ut och var trevlig. Jag var nästan svartsjuk på mamma, fast jag trodde ju inte att jag hade några sexuella känslor för honom.