Till England med grannen
Det var natt. Vägen slingrade sig iväg ut på landet och snart skulle vi bli tvungna att stanna för att sova. Hans lilla svarta minibuss var en perfekt sovplats och faktiskt riktigt varm. Vi passerade bondgårdar och öppna fält innan vi hittade en liten allé som vi körde in på. Stannade på en mötesplats och släckte strålkastarna.
Det var jag och min granne som var ute och åkte i England. Vi tyckte båda om att resa och upptäcka världen, och även om det skilde trettiofem år mellan oss så hade vi en väldig gemenskap och kunde prata om allt mellan himmel och jord. Jag tyckte om honom och han tyckte om mig. Han hade fru och barn och jag pojkvän. Vi var bara oskiljaktiga, som om våra själar passade ihop på ett konstigt sätt.
Jag hade bestämt mig i somras för att åka iväg till England och bila runt i Skottland, och eftersom min kille inte gillade att resa så mycket, så frågade jag om min underbara granne ville följa med istället. Och visst ville han! Så vi gav oss av mitt i natten ner till Göteborg för att hinna med båten. Senare på kvällen delade vi hytt efter en fnittrande förklaring att ”Det gör väl inget, du skulle ju kunna vara min pappa!”. Vi gick till sängs och pratade länge om vart vi ville resa och vart vi hade varit. Jag måste ha somnat. Läs mer








