Författare: Linn

Så. Sista sidan, sista raden. Tio minuter kvar tills kundbesöket.

Sofi sträckte på sig i stolen och kände hur blusen stramade över brösten. Det hade varit en lång dag, och det var nog ett antal timmar kvar innan hon kunde gå hem för kvällen.

Hon gick in på toaletten för att bättra på sin ögonskugga. Hon tittade på sig själv i spegeln och tyckte sig se något främmande för ett kort ögonblick. Hennes blonda, långa hår och hennes gröna ögon mötte hennes blick i spegeln. Hon rös till, och i spegeln såg hon hur hennes bröstvårtor styvnade under blusen.

Det var en märklig känsla. Hon hade nästan blivit kåt av att se sig själv.

När det ringde på porttelefonen en kvart senare var allt färdigt. Hon slätade ut kjolen och såg till att blusen låg rätt över brösten – lagom utmanande men utan att vara vulgärt – dubbelkollade att alla papper låg där de skulle och att vinet och osten fanns nära till hands.

En minut senare stod han utanför dörren.

– Välkommen hit, sa hon och tog hans hand i sin. Sofi, Sofi Spångberg heter jag och jag är ekonomiansvarig här.

– Tack, sa han. Daniel. Daniel Murphy.

Det första hon tänkte – det var en alldeles spontan tanke och hon blev lite generad när hon kom på sig själv med att tänka den – var att han var svart. Hans hud var glänsande svart, djupt svart.

Hon visste inte vad hon hade väntat sig av representanten. Inget alls egentligen. Det enda hon visste var att han var företagets Sverigeombud och att han skulle prata flytande svenska.

Han höll hennes hand en halv sekund för länge och tittade henne forskande in i ögonen. Läs mer

Det var tredje dagen nu som Sofi jobbade med det här kontot. Hon hade suttit böjd över kalkylbladen timma ut och timma in och kände sig allt närmare kollapsen. Ibland hade hon känt det som om hon hade tagit sig vatten över huvudet – trodde hennes chef verkligen att hon kunde fixa allt det här på egen hand? – men hon kämpade på i alla fall, och sakta men säkert hade hon arbetat sig igenom bokföringen.

Jodå, firman var alltigenom solid. När Anders kom tillbaka på måndag skulle hon ha goda nyheter. Den tilltänkta samarbetspartnern skulle fungera alldeles utmärkt. Om mötet med representanten gick bra så skulle det inte finnas några som helst problem med affären.

Anders, hennes chef, var bortrest resten av veckan, på mässa i Stockholm, och hade lämnat hela verksamheten – det som var att göra, vilket förutom genomgången av räkenskaperna hon satt med nu inte var så där värst mycket – till Sofi. Efter bara nåt år som ekonomiansvarig på byrån hade Anders märkt att Sofi var en ovanligt pålitlig anställd som inte bara tog ansvar för den ekonomiska delen av företaget. Hon hade på mycket kort tid blivit en social tillgång för byrån. När det kom kunder på besök var hon alltid den som tog hand om dem. Hon var charmig och kompetent, och den kombinationen var inte alldeles vanlig. Framförallt inte i en tjej som bara var tjugotre år gammal.

Allt hade löst sig bra. Tvåmannaföretaget fungerade utan problem. Läs mer